Inte ens framtiden är vad den har varit.
Det har gått ganska långt när man knappt bryr sig under matcherna längre. Man tittar lite så där halvintresserat och kommer på sig själv att sitta och tänka på annat, att snart är det sommartid typ. Hur kunde det bli så här då?
Vi var nykommlingar förra året, och även om vi alltid tror att vi är bättre än vad vi egentligen är så är vi ju SSK. Tradition bla bla bla osv. Förra säsongen gnuggade vi oss kvar, spelade efter våra resurser. Så inför årets serie hade vi tidigt gjort klart med Hyvönen, Jaakola, Benoit och sen kryddat med en transatlant som fått bra vitsord. Den senare kan man undra vad som varit bra där? Hyvönen var precis vad vi behövde för att ta ett kliv till. I rätt miljö är Hannes en giftig avslutare. Hur det gick vet sen länge. Jaakola och Benoit var 2 klassbackar som spelat grymt bra i SM-liga så vi gjorde oss av med 2 backar och köpte in 2 på pappret bättre spelare. Strömbergs filosofi är ganska enkel, defensiven måste funka om man skall ta det där klivet att etablera sig. Även om vi hela tiden var i nedre regionen hela hösten/vintern så var vi med i matcherna. Vi blev aldrig krossade, (möjligen några matcher där vi var helt borta) vi förde spelet mot bättre lag men vi kan ju för fan inte göra mål.
Mycket vatten har runnit under broarna sen Strömberg fick gå. Sen klubbledningen gick ut med att det måste till en förändring så har den kommit. Sen vi bytte tränare för att spela ett mer offensivt spel ser matchraden ut som en Golgata vandring:
Efter 18 matcher med ny coach har vi
3 4 11 33:62 14 p
Vi kommer till kvalserien med en djup misstro mot vårt sätt att spela hockey. Till nästa år får vi plocka fram devisen från förr, Som backar värvar man två bögar, så trycket blir bättre bakifrån.
Kommentering avstängd | Företeelser