SARG UT

Ur en resedagboks anteckningar.

En morgon när jag som vanligt tar tricken in mot stan för att i mitt anletes svett ta del av vardagens små händelser. Vardagens små händelser intresserar mig mycket, t ex detta som sker i vissa kommunala färdmedel. Tricken kommer in, man kliver ombord och tittar lite förstrött efter en sittplats. Där sitter det EN person på varje 4-säte. Här överdriver jag inte, och det är märkligt att människor kan gå igenom hela vagnen för att hitta ett tomt 4-säte att borra ner sin lekamen på. Varför är vi så rädda att sätta oss på ett säte mittemot? Liemannen färdas aldrig med tunnelbana så han kan det inte vara som sitter där. Qvick? Nej han är inte ute än. Vad är man mest rädd för, att någon skall titta upp och le mot en? En gåta är det, eller är det Storstadssyndromet?

Senare samma eftermiddag står man i bankomatkön, och vem står där och flåsar en i nacken? Jo visst, mannen som absolut ville ha ett 4-säte för sig själv i tunnelbanan har nu inget som helst emot att stå en halv decimeter bakom mig. Jag har god lust att vända mig om och fråga om han vill fria! Man är ju mer markerad i köer än man någonsin var på fotbollsplanen.

Livet består av en serie händelser utom din kontroll.

This entry was posted on måndag, maj 25th, 2009 at 14:00 and is filed under Företeelser. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.