En stilla undran och en court
Ibland tar bloggen på sig en Stetson, en överrock med midjebälte och ett par väldig mörka solglasögon modell 50-tal och går ut på staden som en vanlig man. Idag var det just en sån dag.
Hur många kafeér kan det få rum i en stad modell stor i Sverige men ack så pytte sett ur ett centralEuropeiskt perspektiv? Förr i tiden satt det pilsnergubbar runt om i landet och pratade allvar men också en massa strunt givetvis på ölställen som nu endast lever kvar i oss nostalgiromantiker. Dessa pilsnerhak har tagits över av 2000-talets pilsnergubbar, dvs latte/macciato-gänget som hänger där. Inte sällan med barnvagnar parkerade på behörigt avstånd. Intet ont ord om dessa näringsställen och dess besökare, men hur fan går det ihop? I var och varannat hörn finns det ett kafé, så alltså borde det rimligtvis vara en oerhörd konkurrens. Ok en Latte kostar sina modiga 50 pix, som består av en skvätt kaffe och 25 cl skummad barisstamjölk. Kommer då lattetillhållen att vandra samma sällsamma färd som ölchappen gjorde? Nej, troligen inte. Så länge de finns kvar är det skönt för bloggen att kunna sätta sig ner och beställa in ett glas mjölk, och utbrista till alla som säger att man inte får ha hunden med sig:
-Det är ingen hund, det är en varg!
Nog om detta, det finns lite sport att fundera på också.
Va fan händer med Robin ”maddafakka” Söderling? Om man kan säga att det finns nåt som heter spel mot ett mål i tennis, så va det precis vad Robin hade. Davydenko måtte ha fått mittbena av alla bollar som svischade förbi, sicken utklassning. Nu är det semifinal som väntar och till och med tennisoraklet Hellberg tror att han kan gå hela vägen. Visserligen har Söderling gjort mer än nån kunde ana för en vecka sedan. Men hela vägen? Näe, men osvuret är bäst!