SARG UT

Elitserien blöder tydligen, och inte bara ymnigt.  Klubbar som Färjestad som gick som tåget mot guldet redovisar en vinst på 3 mill. +3 är kanske lite mindre än de hade räknat med. Slaka däremot som hyr ut spelare till höger och vänster stoltserar med osannolika minus 4 mill. Enligt uppgifter så låg hyresintäkterna på 16 miljoner förra säsongen, plus att Mr Stenbeck d.y laddat in en rejäl laddning sedelbuntar. Märkligt!

Även Gården, Modo och Timrå har betongkeps. Gården har ju för vana att ligga taskigt till ekonomiskt, men på nåt märkligt sett så klarar dom sig alltid när det är alle man till rakning. Men att de ligger på minus 12 miljoner. TOLV?? Hur fan får de till det?

På SSKs forum så pågår en debatt om klubbkänsla och hjärta för föreningen sedan en vecka tillbaka eller så. Det där med klubbkänsla och hjärta är intressant, det finns lika många åsikter som det finns supportrar. Det är ett komplext ämne som inte alltid är lätt att bena ur. Låt oss ta en titt på vad klubbkänsla är egentligen.

För det första finns det inget som heter klubbkänsla längre om än på några väldigt få undantag, bl a Kenny Jönsson i Rögle. Annars är det väldigt lätt att missbruka just innebörden av ordet klubbkänsla. Man har klubbkänsla eller hjärta för klubben så länge man har den klubbens märke på sin tröja, det som är mer intressant är att göra som t ex Dragan i SSK. Man bedyrar att man har inga andra jämte SSK om man skall spela i ES. Sen lockar Jöns Jönssons, och det man sagt har man aldrig sagt, eller inte menat på allvar iallafall. Ähh, sånt man bara säger för att låta viktig ungefär. Jag har inga synpunkter på att man vill byta upp sig, men hymla inte om det. Kom inte och säg att jag har hjärtat här, för att efter en konstpaus konstatera;  ” Ähh, skoja ba!”

Bara att inse att hockeyspelare är handelsresande, och hänger hatten var de för tillfället byter om. Mitt namn är Bond, Vaga Bond

Isen är inte vitare på andra sidan sargen.