..det är sättet jag bär den!
Sarg ut! Smaka på det en aning, hur känns det? Fult, tråkigt, kärringlir, fegt, otekniskt, hämta andan, stänga matcher, spela enkelt, Leffe Strömberg -hockey eller en del av spelet? För den oinvigde i epitetet hockey kan det vara svårt att förstå. Även aktiva spelare kan ha svårt att fatta vad sarg ut är. Med knivskarp tydlighet i Sportklubben. Det finns i historien andra backar som heller inte förstod innebörden av sarg ut. Ragulin, Fetisov för att ta ett par stycken. Slog man sarg ut iklädd den röda CCCP tröjan hade man garantier för en enkel biljett utställd till en saltgruva i Sibirien. Nu behövde man ju aldrig slå sarg ut då man hade spelare som Vasiljev, Petrov, Charlamov, Firsov, Michajlov och inte minst min största hatkärlek Maltsev som förstod hur man skall ta emot en puck. Så i sportklubben är det tillåtet att slå sarg ut istället för att likt BK Burskydd försöka ta sig en genare framför egen sista utpost. Leder man och det är fem minuter kvar..RENSA FÖR FAN!
Jag har gått i terapiliknande funderingar de senaste dagarna. På dessa dagar har jag inte kommit fram till några teser att spika upp på kyrkporten direkt. Snarare har jag ställt mig i skuggan och observerat lite från sidan. Visst förstår en lekman som undertecknad att truppen är tunnare än is vid vass, råk, brygga, udde, avlopp ,utlopp, inlopp, sund, grund, vindbrunn men att den stundtals inte orkar eller ens försöker bevisa motsatsen gör mig oändligt kraftlös. Gårdagens seger mot ett skadeskjutet Foppa Hockey ändrar inte min syn på detta. Ett tag hade man förhoppningar men de grusades lika snabbt som den kommunala naturisrinken en solig söndag i mars. Tron försattes i hopp men gavs en trolös skepnad. Man stöttar och gapar, man engagerar sig och tror på större och vidare perspektiv men inser snabbt att man ser ut som en påtänd Ronald McDonald där på sin plats. Tittar sig runtomkring och ser likasinnade fiollådor utan resonanslåda och undrar vad gick snett denna gång då? Som att sitta vid en mäktigt pokerbord och ständigt passa, för man insett att man sitter med svarte Petter varje giv. Som en inaktiv tempocyklist med kedjebrott försöker man intala sig att det blir bra med tiden, bara att det kuggar i nångång. Det gör det sällan med denna typ av avbränning men i en chimär av nerförslut ser det ok ut. Problemen uppstår när det planar ut och det börjar luta emot.
Det finns två alternativ. Antingen stannar man upp och ser var brottet ligger, åtgärdar och trampar vidare, eller så hoppas man att det löser sig självt men till slut blir motlutet så pass brant att man sakteliga börjar fara bakåt. Att bromsa i uppförslut är inte optimalt. Jag hoppas att alla förstår vad som krävs för att spela kvar i den serie vi på sportsliga grunder tillhör. Därtill får andra tycka och ha synpunkter bäst de vill om den saken. SSK är här och nu även om nu är en smula kantstött och för tillfället liknar en sprucken Bullens pilsnerkorv. Vi kan ligga kvar i det bleka korvspadet, med spruckna illusioner och blottlägga vår sårbarhet men jag anser att det är hög tid att fundera över att äta eller ätas!
{s}
