SARG UT

Det finns ju lika många historier som det finns supportrar om varför just detta blev ”ditt” lag. Personligen är jag mest intresserad av hockey men är också en allätare vad gäller det mesta inom idrotten.  Det finns naturligtvis sporter jag inte kan bry mig mindre om men dessa behöver jag inte lista då det kanske gör någon läsare lite gramse. Det vill jag ju inte..

Till att börja med så blev anrika Sportklubben mitt lag i slutet av 60-och början av 70-talet. Jag är född i Linköping men flyttade till Södertälje i slutet av 60-talet. Därifrån vidare till Tumba,  och då det fortfarande var närmare till Södertälje än Stockholm så föll det naturligt att ta buss och eller tåg för att se SSK spela. Första upplevelsen blir oftast också ledstjärnan vad gäller att följa ett lag. Hur jag än flyttat och farit runt har SSK alltid funnits med, spelar ingen roll om laget harvar i Allsvenskan, man följer med laget med en burk Losec i fickan. Jag vet vissa som bytt lag och det kan jag ha svårt att förstå hur man klarar av. Jag bor i Stockholm nu men att för den delen byta till Gården eller Gnaget skulle ses som en aning retarderat. Jag har inget emot dessa klubbar men känslor kan man inte råda över.

Fotboll är en sån där sport jag följer lite på avstånd, då det är ett substitut för att isarna har smällt bort och att skridskorna rostar i garderoben. Eftersom jag är född där jag är så blev det Åtvidaberg som man började följa och med den framgången de hade i början av 70-talet så kändes det ju rätt. Att de sedan ramlade igenom seriespelet gjorde inte saken annorlunda, jag följde dem iallafall. Nu är de tillbaka igen och några matcher lär det bli. Bortamatcherna mot Gården, Gnaget och BP lär följas med ett uns historisk tillbakablick.  Engelsk fotboll har för mig alltid handlat om Arsenal, allt sedan de tog dubbeln 1971 och min när bästa kompis tillika granne höll på dem så blev det bara så.

Kära läsare, vad är er historia lite kortfattat?

Med tanke på andra periodens operett i felpass och slarviga uppspel så är jag nöjd att Sportklubben betvingade maskinen från Jönköping. SSK gjorde en stabil insats sett över dryga 60 minuter och ligger man sist men ändå kan störa serieledarna så pass som vi gjorde får man sitta med en snett leende. Nu ligger vi på samma poäng som Timrå och jag ser framtiden an med en skör optimism. Det går som bekant fort i hockey som den gode Rolle Stoltz brukade uttrycka sig. Han hade en klyscha till och den löd ungefär som så att ”man vinner inga matcher i utvisningsbåset” och det var mångt och mycket PP som gjorde att SSK fick kontakt och gick förbi. Tim Heeds pass till Klasens 3-3 kändes om inte hel så åtmindstone halvt Ryssklapp. Klasen ja, nu har han mer än en poäng i snitt per match, dessutom i ett kölag som SSK.  Frågan man ställer sig nu, var lirar han nästa år? Han är med stor säkerhet förlorad. Södertälje har levererat duktigt efter senaste landslagsuppehållet och klättrat bra i tabellen. Med detta i åtanke är det med smärtande känslor man ser alla tomma stolar. Dessa tomma stolar kan bli ett monument att recitera när klubben skall räkna in stålarna i kassaskrinet.

Rögle ger syre åt träsklagen och Modo får känna på pressvecken igen. Timrå förlorar också och nu ser det ut som det gjorde i november. Mycket nu Travkungen. Jag funderar ett varv till och sticker ut hakan, Brynäs är inom räckhåll och kanske men…