SARG UT

Har försökt att plita ner mina tankar och synpunkter angående Kvalseriens vara eller ej. Den gode Boris Svarte har fått mina tankar i kommentarsfält på sin eminenta blogg. Skall försöka utveckla mina tankar, synpunkter och kanske ett alternativ till Kvalserien. Detta vänder sig absolut inte till Boris eller någon annan speciell läsare/bloggare.

Som anhängare till,  med många månvarv med gamnacke, SSKare vet man ju hur det känns att kvala sig upp eller försöka hänga kvar. Vare sig man skall hänga kvar eller önskar gå upp via Kvalserien, så är den en magsårs framkallande studie i kämpa, kötta och dumpa. Kvalserien har sina fördelar men också nackdelar. Jag förstår de allsvenska lagens frustration i att vinna Allsvenskan betyder Jack Schitt. De (läs; LIF & AIK) vill ju att de två sista i ES skall ur och de två första i AS skall gå upp med automatik. Så tycker säkert de vars lag jämt och ständigt kvalar utan att lyckas.  Jag är inte med på det spåret. Så länge topplagen inte klarar av att slå kölagen i ES så varför då byta? För att förnya säger de som är för borttagandet av KS. Jag håller med om att omsättningen i högsta serien är en frusen historia, men att för den delen byta två och ta upp två, gör väl inte ES jämnare? För det är väl det som står på agendan hos de fem stora bufflarna i hockey-Sverige? Om AIK och Leksand tagit SSK och Rögles platser förra året, hade det varit bättre för ES? Publikmässigt, absolut. Kvalitètsmässigt, knappast.  AIK t ex, med en ekonomi så usel att man eventuellt får leva på allmosor framöver. En ES-plats allena innebär inte att man blir ekonomiskt fet. Jag tror att vid ett sånt scenario hade AIK och Leksand legat sist i ES lik förb…!

Hur skall man göra då? Stänga ES är helt fel väg, gynnar inte bredden i Sverige. För är det något vi svenskar vill så är det att alla skall få spela lika mycket. Ingen får sticka ut för mycket, alla får påsar. Varför inte prova att ge det en ny chans? Lag elva och tolv i ES spelar en matchserie i bäst av sju, vinnaren är kvar i ES. De fyra första lagen i AS spelar en matchserie i bäst av fem. Ettan mot fyran och tvåan mot trean. Vinnarna möter varandra i bäst av sju. Vinnaren där möter  det förlorande ES-laget i bäst av sju. På detta sätt eliminerar man lotterifaktorn. Bäst lag vinner alltid i denna typ av matchande. Skrällpotentialen är låg!

Underbart klipp från OS. Se Youtube-klippet vid sidan…

Finns ej längre att visa. SVT lägger locket på.

Vad är väl ett OS i jämförelse med stundande elitserie?

Jag vet inte om jag egentligen är så besviken med tanke på hur matchen gestaltade sig. Att Tre Kronor var med i matchen var inget annat än en chimär. Det stod 2-2 ett tag men det kändes ändå som att Sverige inte kom nånstans mot ett mycket disciplinerat Slovakien. Dessutom var kvitteringen frukten av en flippuck framför mål som en Slovak knäade in i eget mål. Även om Thtaffan Lindeborg fick det till att Foppa peta in den. Ähh, är man sämst när det gäller så torskar man. Enkel matte. För många spelare som inte pallar på denna nivå gör att slagstyrkan blir platt. Weinhandel, totalt usel genomgående. Lidtröm, börjar se rätt seg ut. Sedins, i sarghörnen eller bakom mål. Zäta försökte nog men inte mycket hände. Alfredsson bra mot Tyskland..och?

Inte många !-tecken i truppen förutom Franzén, Tallinder, Kronwall, Bäckis. Glömt någon?

Ohh Kanada. Har ett Ryskt landslag någonsin blivit så utspelade, sedan de började spela hockey, som de blev mot Kanada? Det var spel mot ett mål.

USA fick slita för att tvinga ner Schweiz i skyttegraven.

Finlands sak är svår. Starkt att besegra tjeckerna förvisso, men USA i semi kan väl aldrig gå? Eller..?

Till slut vad gäller hockey och dåligt omdöme.  Wikegård DO anmäls…jo det är sant!  Då han anmäls av mamman till en spelare i Damkronorna. Han har sagt att Damkronorna är usla och de är de ju. Att sedan lämna in en DO-skrivelse om detta är…ja ni,  ett skämt värdigt Stockholms snöröjning. Wikegård säger till Svenskan:

– Det är ibland jobbigt att vara ärlig. Jag kan inte säga att något är bra när det är dåligt. Faktum är att Sverige har tagit ett steg tillbaka och inte framåt. Efter Turin 2006 fick jag för mig att svenskorna gjort framsteg, men det är tvärtom.

Så långt hockey. Skall något hyllas så är det våra skidlöpare. De har med stor sannolikhet läst Railos bok från pärm till pärm, medans hockeylandslaget läst Kalle Anka. Stafetten igår var direkt ur instruktionsboken, ”hur man får andra åkare att tro att de är med i matchen”. Precis när de trodde att de var med om att åka om guldet samtidigt som Norgetuggen stapplade sig fram bakom för att nå kontakt, kom rycket. Hellner vände sig bakåt och väste glatt:
-Mors boys, vi ses på efterfesten.