SARG UT

SSK vann inte, fick inte  poäng, var inte ens nära poäng.

Ändå känner man sig glad. Ingen ny skada iallafall. Det var så mycket nytt där ute, så många tröjor som saknade namn. Bara ett gäng anonyma tröjor för massan men kanske ett par framtidsmän i Sportklubben. Ingen nämnd, ingen glömd. Trots tre insläppta så var Pontus ok. Han är ju egentligen tredjekeeper.
Ingen vek ner sig, ingen ballade ur, alla försökte så gott de kunde. Många hade förväntat sig dyngtorsk, så även jag. Respekt pojkar, respekt.

En incident förutom två par kastade handskar var när det var runt tre minuter kvar och Olsson åker på en klockren tripping eller möjligen kneeing, zebran står en halv meter bort, möjligen med grava tics, för inget händer. En tvåa på en Luleå kille hade inte förändrat matchen, men lik förbannat, hur nära de än står, ser de ingenting!

↓

Timrå vinner borta i Götet, så nu är de tre om det. Ja, kanske till och med fyra…

Domarkvaliteten inom svensk ishockey är, med några få undantag, narrens lek med betraktarens känslor. De komma i främmande kläder och anser sig själva vara ditsända av Gud fader själv. Det senare gäller även Disciplinnämnden.  Det var ju sagt att man skulle ta hårt på knuffar i rygg i närheten av sargen. Tyvärr har vissa spelare tagit detta till sig och ibland utmanas den som ligger i rygg för att sen kasta sig  huvudstupa in i sargen. Reser sig senare med ett lite smil på läpparna. GOT U!!

Men om vi bortser från de som ”filmar” och tar oss an verkligheten bland ärligheten. För om man som rättsskipare har tappat respekten gentemot de man är satt att bevaka, nämligen spelarna, och inte fattar att en liten, om än illvillig, knuff vid fel ”läge” kan förpassa en spelare bort från idrotten för alltid, eller i värsta fall till en rullstolsanpassad tillvaro, så bör man se sig om efter annan verksamhet till sin försörjning. Spelarna är ju allt annat än hjärndöda krumma knektar, men om man har känslan av att det är bättre att dra en buttending  eller skava av skinnet på någons hälsena   när man känner sig lite missförstådd och är lite ur balans , ja då är man ju på. Om en spelare hamnar i en situation där man spelar på gränsen och sedan får lite stryk men får spela vidare medans den andra killen som reagerar får sitta i biktbåset, vad är oddsen på att den spelaren fortsätter med sina ”grejer”?

Trovärdigheten mot domarna och disciplinnämnden är som en unken disktrasa. Hur man än torkar så sitter skiten kvar.

Under en hockeymatch verkar det vara mer tillåtet att slasha, skicka en armbåge i rikting framtänderna på en spelare när de tittar ner eller att sända in dem i sargen när de är i obalans, än att ta tag i liraren och säga att skärper du dig inte är skjortan tom. Byta några meningar barn inte bör höra och luftsvinga några mesiga krokar.

Södertälje fick SJU avstängningar efter debaclet mot Skellefteå. Svensson och Kilström slog Skellefteåspelare med nävarna. Avstängningarna solklara där. Men jösses, de övriga som mest munhöggs och gav varandra bra V75 tips fick också kännbara straff. Vad händer där ute? Om man kan efteranmäla slagskämparna så bör man ju häva på andra. Herregud, Pontus Sjögren var ju inne på isen, stäng av honom också vet jag.

Nu är ju SSKs plats i Kvalserien bokad och klar så det spelar egentligen ingen roll att man inte kan ställa upp med bästa laget. Vad nämnder och zebror inte fattar är att det gynnar andra lag som har matcher som gäller något. Luleå som möter SSK ikväll har ju straffspark utan målvakt! SSK skulle antagligen fått svårt ändå mot Luleå, men det är inte det som är poängen. Poängen är att skrivbordens hovnarrar läser högt ur pamfletten utan att förstå verkan och återverkan.

Jag hoppas innerligt att ansvariga inom Södertälje SKs organisation tar detta med scouting på största allvar. Jag vet ett lag från det allsvenska toppskiktet som definitivt gör det. Popovic svävade lite på målet senast men det kan vara så att denne innehar ett mycket distinkt  pokerface.  Inget får lämnas åt slumpen även om man måste tro på det egna spelet. Kommer under de närmaste dagarna och fram till att Kvalserien startar,  blogga lite om det som komma skall och förhoppningsvis krydda med någon eller några intervjuer från andra bloggare. Underskatta inte frukten av en bra spejare men överskatta den inte heller.

Var är glöden i svensk hockey? Var är visionerna, var är de nya idéerna , vart hän går  svensk hockey?

Fler än jag har, efter ha sett sändningarna från OS, tappat känslan för den nationella  hockeyn. Det kan man läsa på flera bloggar och forum runt om i landet. När det hypade, och haussade Tre Skrönor stod på alla fyra och letade efter tvålen så blåste det bara till i akterspegeln. Alla som trodde att Sverige hade ett kanonlag och en Generalisimo till coach i båset, fick smaka på en av mögel anfrätt hybriskaka. Hur ska man känna något drag och ha någon framtidstro på svensk hockey? Svensk ishockey står och trampar vatten medan ”blåbärsnationerna” utvecklas enormt. Blåbärsnationer i den bemärkelsen att Schweiz, Tyskland och för all del Norge verkligen tillhör den kategorin?

Jag vet inte om Mårts är svaret på gåtan, men han har förutsättningar att lyckas.  Ni som såg OS-finalen fick en lektion i hur den moderna ishockeyn spelas. Transatlantisk hockey har gått igenom ett stålbad större än KRUPPS hela fabriksområde, och blästrat bort skit som; burskydd, hakningar, och andra spelförstörande moment. Det finns ingen tillstymmelse till vattenskidåkning genom mittzon. Finalen visade ett potpurri i spelvändningar och ett första pass som satte motståndarna i duktigt pressveck allt som oftast. Pucken gjorde jobbet och ingen spelare stod still någonstns. Spelet var hårt men ärligt och framför allt rättvist, de förr om åren patenterade armbågar mot huvudet är som bortblåsta. Klubborna var för dem avsedd plats nära isen och inte under hakan eller armhålan på motståndarna.

Tyvärr så har kvaliteten inom den nationella ishockeyn bara blivit sämre och sämre. Det är inget drag, allt skall vara safe, alla får påsar, ingen skall få vara för bra eller för dålig. Är man bäst är man bara ett köpelag, ligger man sist varje säsong så är man kebabhandlare eller kameldrivare. Inget fel i yrkesutövandet,  men hör inte hockeyn till.

Här hemma pratas det om mindre rink, touch-icing och bättre utbildade domare. Kan vara ett steg på vägen för svensk hockey är snart lika död som silvergruvorna i Sala om inget händer!