SARG UT

När man har tröttnat på att ruska sektmedlemmar ur HV , när hjärnan börjar vina som en överhettad startmotor i sina försök att få bloggen att tända igen, då är det dags att göra något kulturellt. Man hamnar i Gôtet, iförd krås och krag- stövlar.

De, Västra Frölunda, är nästan som Populärkulturen. Ingen vet riktigt säkert var den kommer  ifrån. Det förändrar på det stora hela ingenting, men då och då dyker de upp och kräver att tas på allvar. Det har alltid funnits en tillit på sina tillgångar på bra råmaterial i klubben. Virke med låg kärnvedsandel blandat med ålderdomligt, ibland rötangripet som obarmhärtligen  raserat luftslottet. Det finns en obotlig optimism, ett förverkligande av sig själva. Självförverkligandet, alltså. Eller snarare behovet av det samma. Självförverkligande. Vad fan är det? Vad är man innan man förverkligat sig själv? Overklig? Ett projekt?  Molgan åt någon som redan gjort resan?

Ingen aning. Kanske har det att göra med att de går omkring och inbillar sig att de egentligen är något helt annat. Ett av de sju underverken eller kanske Sveriges roligaste folk. De är ju människor, trots allt, och varför skall de inte  få drömma?

Jo, de har säkert övertygelser och de brinner för något. De som anser sig bygga hockeySveriges framtid. Ingen idé att moralisera. Men man kan väl få fundera lite ibland. Vad skiljer Frölunda,  Linköping och HV också, för den delen, från alla dem som bär sitt behov av självförverkligande som ett intimt munsår?

Kanske ingenting, förutom att de hoppade över kvällskursen i ödmjukhet och ställde ut sig själva i stället.

Undrar om de känner sig verkligare än andra.

Fan va det luktar fisk. Det är kanske jag? Näe hög tid att vända norr ut.

Nästa Karlsta´

Tidigare besökta:

Jönköping 13/8

Linköping 10/8

Tags: Frölunda, Resan

This entry was posted on måndag, augusti 16th, 2010 at 13:01 and is filed under Företeelser. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.