Reseskildring-Modo
Det är ju möjligt att alltihop är en konspiration. Sådant händer. Modo verkar dömda till skuggsidan på livstid. Kanske behöver GW:s cold case -grupp ta sig an fallet Modo, och se till att det tar hus i helvete. Det är fullt möjligt. Frågan är om man blir förvånad att det går åt helvete år efter år. Det finns ju en del som inte blir det. De går runt, hela sina liv, och bara förväntar sig slutspel och guldpeng . Sådana människor vet, innerst inne i sin allra själsliga grubblerier, att de är av den sorten som det går åt helvete för. Frågan är bara när och hur. Trogna sin pessimism, säger de att ”snart”
De har en stark övertygelse de där Övikarna. En å annan besvikelse förstås, men aldrig den där örfilen som får dem att bita i sargkanten. För de vet, lika säkert som att solen går upp imorgon, att det alltid ordnar sig. Visst, det händer grejer. Operationer, sjukdomar, operationer, operationer. Men det ordnar sig. För de är Modo. De är alltid bäst, vad än tabellen säger.
Just när Kvalserien höjer sin lie för en sista, svepande rörelse hörs alltid kavalleriet trumpeta på andra sidan rödlinjen. Denna säsong kanske Kvalseriespöket får svepa klart och det skulle inte förvåna mig att dessa människor då själva förvånas över att lien gör sitt jobb och trumpetstötarna uteblir.
Foppa Peter är ingen sorglös kille, men inte heller någon som ständigt oroar sig för morgondagen. Han har lite pengar undanstoppade, strosar genom livet, men så, plötsligt, är pengarna borta. Golfbanan slukar allt mer. Han är ständigt hungrig, sover utomhus, fryser in i märgen. (Om han inte opererat bort all märg). Han måste spela, han skyller på kärleken till sporten, kamraterna, mamma och pappa. Ja gud vet vad.
Sånt här brukar jag fundera på i stiltjen. Ett tag. Sedan tröttnar jag. Men Modo då?
Det ordnar sig alltid.
Nästa Sundsvall Norra
Tidigare besökta:
Skellefteå → Luleå → Färjestad → Frölunda → Jönköping → Linköping
30 augusti , 2010 @ 12:24
”För de är Modo. De är alltid bäst, vad än tabellen säger.”
Den poetiska sanningen.