-ger bördan axlar

…då fattar ni nivån på underhållningen!

Innan jag tog ett kvartssamtal med Boris igår för att sia om matchen så visste jag inte om vi skulle singla slant eller köra sten, sax, påse om slutresultatet. Det visade sig att Boris körde utan bollsinne och tog påsen medan undertecknad tog den mer rejäla stenen.

Jag ogillar förluster.

Jag ogillar också AIK. Eller ogillar och ogillar. Jag kanske inte ogillar hela deras organisation. Det finns ett och annat som är bra. Linus Videll, förnyelsebare Melin på härsan och tvärsan. Ett bra grundspel som sitter hos större delen av truppen. Sveriges bäste målvakt. Bla..bla..Men som helhet tycker jag att Vraikå är helt värdo. Det bästa vore om AIK gjorde en Lex Ny Demokrati, löste upp sig och försvann.

Sportklubben gjorde en överlag blek insats. AIK var inte mycket bättre. Med endast två veckor till seriepremiär, borde det inte se bättre ut?

Jag stapplade vaxblek ner mot Tvärbanan, andades med små plågade andetag genom näsan och med en fladderpuck i källargluggen gick jag som Johnny Wayne i en västern.

Tack för en underhållande story om Gotlandsresan Kilminster.

Tack Boris för att du är du.

Jag fumlar in på panelen i min blogg och tänker, nu har jag inte skrivit något vettigt inlägg på överskådlig tid så nu är det hög tid.
Sagt och gjort. Klick på ”skapa nytt”. En fumlig fingervals över tangentbordet, jag hinner knappt fundera i banor om seriositet innan den beska och bittra tonen åter frustar i startblocken av iver.

Ordet träningsmatch hänger som en kvarnsten runt halsen på mig. Ikväll är det åter dags för en sådan. Jag vill inget hellre än att serien skall komma igång. Jag har svårt att få till den där entusiastiska inställningen när det vankas träningsmatchande.  

Det finns träningsmatcher jag gått på och när jag kommer hem insett att jag inte sett ett piss av matchen. Jodå, jag har följt spelet och matat på med frågor som: varför spelar ditten ihop med datten men oftast inte ens det. Och det man till nöds har att komma med efteråt är olika små funderingar som man langar in på bloggen och man kanske drar ifrån och lägger till lite, men i stort sett är det samma jinglar år ut och år in. Visst, jag tycker att dessa typer av matcher är viktiga men jag kan som sagt inte uppbåda något större rus. Jag himlar med ögonen och tänker ååhh vad kul att vi vann igen. Alla rätt den här gången också. VG med spets. Diplom från ordföranden.

 Ikväll blir ett undantag vad gäller inramningen. Jag och min gode bloggkollega Gnagar-Boris har bestämt en duellum i Hovets korridorer över en pilsner. Vad jag inte berättat för honom är att denna säsong kommer hans kära AIK att vittra sönder och dyka upp som en het kandidat till Kvalserien.

 Boris är bara ”barnet”. Och barn är godtrogna och tillitsfulla. De litar på att saker och ting har en mening. Den kanske inte står klar för han just nu, men det kommer att klarna så småningom.