Ett tips så gott som något

Den otäcka flygolyckan finns kvar i min sinnesstämning men livet går vidare och så denna blogg.

Tippa är förvisso skoj. Ändå röstade denna blogg nej till allsvenska tipsfördraget. Ändå kräver en blogg med självaktning att presentera just ett tips. Bloggen drog sig därför tillbaka och grunnade och filade, för att sedan presentera ett förslag till slutordning.

En läsare, tillika kompis, frågade innan denna publicering om jag skall göra ett försök till att vara seriös med tippningen. En grånad sarg ut svarade något i stil med:

– Jag försökte läsa de allsvenska lagens laguppställningar, sökte med lykta efter en röd tråd, vikt, längd, kön.. och jag fattade ingenting. Så nej, det går inte att vara seriös.

De allsvenska topp- klubbarna har en stark övertygelse att Hockeyallsvenskan är vassare än vad många anser. Andra klubbar längre ner i hierarkin lever på hoppet men får oftast uppleva en och annan besvikelse, men aldrig fått den där örfilen som får dem att bita i sargkanten.

1. Malmö

” Ryggsäckar och livrem i en labyrint av skyttegravar.”

2. Rögle

”Ställer även i år upp med ett lag i allsvenskan, mest på skoj och av tradition

3. Örebro

” En plåtskjulsarena lika grå som om Stalin hade byggt den.”

————————

4. Leksand

”Håller marknad varje vår och ser fåren komma och gå”

5. Mora

” Lägger sig här någonstans och täcks långsamt av naturkompost”

6. Sportklubben

”Med många självsäkra upcomers, som packar rena artilleriet i brallorna!

7. Västerås

”Ju fler man frågar, desto suddigare bli bilden”

———————–

8. Almtuna

”Att ställa de utanför topp sju är som att släppa väder på en buss. Många undviker.”

9. Bofors

” Bofors, är inte för evigt. En dag rasar skiten omkull.”

10. Oskarshamn

” Jag har suttit med lagmanus, och känt att det här inte håller.”

11. Borås

” Störande självöverskattare som njuter av att sätta käppar i hjulet för oss andra.”

12. Sundsvall

” Här har vi en liten stad på landet som aldrig gjort en fluga förnär.”

———————-

13. Troja

” En populär myt är att allt verkligt arbete görs av de i botten. Bollocks”

14. Tingsryd

” Blir hängande här, någonstans mellan Eddie Meduza och Smurfhits”

Vilken sanlös tragedi

Hade tänkt leverera ett allsvenskt tips men tappade sugen att ens tänka på hockey eller sport överhuvud taget nu.

Det ryska hockeylaget Lokomotivs plan störtade och Stefan Liv befaras varit ombord.

Fy fan. Ryska plan som flyger på bränsleångorna

Lyft på fötterna

Jag gick på den lätta. Jag bestämde mig, om än sent, att betala modesta 69 riksdaler för att se Vita Hästen-SSK live streeeam. I ärlighetens namn  måste jag nämna att jag aldrig sett något sämre än detta. Seeeegheeeten  bakom kommentatorsmicken kan man ta i dessa sammanhang, MEN snubbarna som satt sig att berätta något till  de rörliga bilderna. Jösses. T o m linjedomarna sträckte upp armen i en avvaktande offside, riktning herrarna.

Matchen då. Jag skall erkänna att jag tjuvtittade då och då. Och? Ja ni, ibland åkte någon förbi. Alltså någon ur nått av lagen. Några med hjälmig frisyr. Tröttheten på isen gjorde att jag tyckte mig se blixtrande flintisar och manchesterbyxor uppdragna som bäste Obelix. Spelarna kastade blickar på varandra men det hände aldrig att någon hejdade sig och frågade varför eller vad de gjorde där. Jag skall inte nöta ner era ögon med detta trams mer utan stillsamt idissla  matchen genom löpmagen och nätmagen och våmmen.

Träningsmatcher av denna kaliber floffar förbi i sina birkenstock. Till vilken nytta?

Tittarfråga

Denna blogg är ju inte som den där piffiga spenatsalladen med pinjenötter. Så för att få upp mina tittarsiffror borde jag kanske knacka dörr och trycka upp flyers i näven på folk och sedan gå min väg. Jag vet inte. Eller så nöjer jag mig med att snittet ligger på dryga 40 besökare om dagen. Jag har för dåligt med uppdateringar för att generera den stora massan plus att jag inte skriver så övergripande, utan snöar mest in på anrika Sportklubben.

Vilket föranleder mig att ställa frågan till de som av en händelse läser här:

– Läser ni även SSK ÖVERALLT ALLTID?

Varför jag frågar är att jag skriver även på den siten och har startat en rundresa bland de allsvenska klubbarna och presenterar mina betraktelser. Vill ni läsa samma elände här? Eller är dubbelpost av ondo?

Mer Old School, igen

I brist på hockeyrelaterade alster följer här en reflektion av gårdagskvällen i Budapest.

”Sverige är en topp-10 nation bland Europas landslag” sade en ”vis” ungersk man i sporten häromkvällen. Nåja. Den tiden är förbi sedan länge. Sverige är en numera hyfsad kvalnation men inget mer. De förr så kallade ”blåbärslagen” har sakta men säkert närmat sig medan Sverige försöker sig på ett modernare spelsätt än man klarar av. Sverige har inget joxa med trasan-spel utan för att nå upp igen måste vi spela mer old school. Extremdefensiv och pumpa långbollar i en omställning.

Varför blev det så här då? Varför bestämdes det att Sverige skall börja spela smånätt och tekniskt? Saker och ting händer ju sällan av sig själva. Vi har ju t ex som oftast backar som inte kan dämpa en sandsäck. Mittfältare med grova lår som bara nästan hinner fram till ett motlägg, men som besitter ett grymt skott var fjärde år på ett ungefär.

Vid något tillfälle har alltså ett antal gubbar samlats till ett möte i en styrelse. Och jag skulle ge bra mycket för att få vara en fluga på väggen under det mötet. Hur någon harklade sig under Övriga frågor och sa kära ledamöter. Och de övriga lyssnade intresserat och tyckte att det var en lysande idé att Sverige ska börja spela überteknisk fotboll i en av de absolut mörkaste och kallaste delarna av Europa.

Till sist, det var inte Wendtkorsets fel . Det var punkten Övriga frågor.

 

Uppskatta det som uppskattas bör..

Inspirationen till detta inlägg fick jag av min gode kollega Myran, på Södertälje Överallt alltid-bloggen.

Uppskattning är det som vi allra flesta strävar efter och drömmer om.

Sportklubbens nya yngre satsning behöver uppskattning. Riksmedia bryr sig föga men nog borde lokaltidningen ”gubbkalsong” åtminstone hålla laget under armarna.

Jag vill inte påstå att SSK nonchaleras i någon större utsträckning men ibland känns det lite småaktigt att även om laget vinner så handlar artiklarna om motståndarna. Typ Modo och Timrå.

Det är lite löjligt med sånt som aldrig verkar förändras. Sånt som bara kommer tillbaka. Om och om igen. Om man skulle frysa in en expert eller proffstyckare i en isbit, och när man väl tinat upp isbiten så fortsätter denne att obekymrat titta ut genom fönstret peta sig frånvarande i näsan.

Sportklubbens försäsong har ur ett försäsongs perspektiv sett väldigt bra ut och vunnit mot två elitserielag och uddamålstorskat mot två.

Om Leksand eller möjligen Malmö gjort liknande resultat hade det serverats journalistisk oxfilé medan Sportklubben fortsatt får hålla tillgodo med en halvljummen mosbricka.

Kanske är det detta som kallas ”elitserieistisk” bruksjournalistik som sällan vill skriva om den Södertälsjka bakgården.

Och det kommer de alltid att göra. De jobbar efter en egen tågordning. Det är det som gör det hela aningen trist.

En plastmugg Norrlands Guld med 4cm toppskum, var behållningen…

…då fattar ni nivån på underhållningen!

Innan jag tog ett kvartssamtal med Boris igår för att sia om matchen så visste jag inte om vi skulle singla slant eller köra sten, sax, påse om slutresultatet. Det visade sig att Boris körde utan bollsinne och tog påsen medan undertecknad tog den mer rejäla stenen.

Jag ogillar förluster.

Jag ogillar också AIK. Eller ogillar och ogillar. Jag kanske inte ogillar hela deras organisation. Det finns ett och annat som är bra. Linus Videll, förnyelsebare Melin på härsan och tvärsan. Ett bra grundspel som sitter hos större delen av truppen. Sveriges bäste målvakt. Bla..bla..Men som helhet tycker jag att Vraikå är helt värdo. Det bästa vore om AIK gjorde en Lex Ny Demokrati, löste upp sig och försvann.

Sportklubben gjorde en överlag blek insats. AIK var inte mycket bättre. Med endast två veckor till seriepremiär, borde det inte se bättre ut?

Jag stapplade vaxblek ner mot Tvärbanan, andades med små plågade andetag genom näsan och med en fladderpuck i källargluggen gick jag som Johnny Wayne i en västern.

Tack för en underhållande story om Gotlandsresan Kilminster.

Tack Boris för att du är du.

Den årliga träffen

Jag fumlar in på panelen i min blogg och tänker, nu har jag inte skrivit något vettigt inlägg på överskådlig tid så nu är det hög tid.
Sagt och gjort. Klick på ”skapa nytt”. En fumlig fingervals över tangentbordet, jag hinner knappt fundera i banor om seriositet innan den beska och bittra tonen åter frustar i startblocken av iver.

Ordet träningsmatch hänger som en kvarnsten runt halsen på mig. Ikväll är det åter dags för en sådan. Jag vill inget hellre än att serien skall komma igång. Jag har svårt att få till den där entusiastiska inställningen när det vankas träningsmatchande.  

Det finns träningsmatcher jag gått på och när jag kommer hem insett att jag inte sett ett piss av matchen. Jodå, jag har följt spelet och matat på med frågor som: varför spelar ditten ihop med datten men oftast inte ens det. Och det man till nöds har att komma med efteråt är olika små funderingar som man langar in på bloggen och man kanske drar ifrån och lägger till lite, men i stort sett är det samma jinglar år ut och år in. Visst, jag tycker att dessa typer av matcher är viktiga men jag kan som sagt inte uppbåda något större rus. Jag himlar med ögonen och tänker ååhh vad kul att vi vann igen. Alla rätt den här gången också. VG med spets. Diplom från ordföranden.

 Ikväll blir ett undantag vad gäller inramningen. Jag och min gode bloggkollega Gnagar-Boris har bestämt en duellum i Hovets korridorer över en pilsner. Vad jag inte berättat för honom är att denna säsong kommer hans kära AIK att vittra sönder och dyka upp som en het kandidat till Kvalserien.

 Boris är bara ”barnet”. Och barn är godtrogna och tillitsfulla. De litar på att saker och ting har en mening. Den kanske inte står klar för han just nu, men det kommer att klarna så småningom.

Satans experter

Visst har ni tagit del av att väldigt få tror på Sportklubben kommande säsong? Jodå, bloggen har gjort en liten undersökning och det visar sig att just SSK-defaitismen står tätare än energiskog. Hela 97 procent av expertisen och allmoge bloggare som påstår sig syssla med konstnärlig blogg-aktivitet anser att anrika får mycket svårt att nå Kvalserien.

Här känns det som om ”hockeysverige” officiellt nu bekräftat vad jag alltid misstänkt: att dagos, hunner och nordtyskar därute i landet inte har mycket att komma med i sitt hobbytyckande.

Visst, det är inget fel att ha en hobby att skriva inlägg i folkviseton, plocka ut ”En Gåsapåg från Skåne” på Ukulele eller skriva grötrim om överviktiga spelare. Jag vill bara påpeka att Masisk, Skånsk och Närkisk falsksång inte bygger en allsvensk högborg, även om varenda en av dem är inskriven i en studiecirkel.

Kalla mig gärna Von Oben, men jag tycker att det är deprimerande med min undersökning. Jag tycker att den bekräftar en misstanke som jag burit på länge: ”Hockey-expertisen” är ett barrstint mörker. För att kalla sig expert krävs att man kan skilja på skräp, kvalitet, talang och hantverksskicklighet.

Och här sitter jag, en glad amatör, och delar ut ris till höger och vänster. Jag som i åratal målat kulisser åt Södertälje SK.

Träningsmatchresultat…..gäääsp! Eller?

Är någon verkligen ointresserad av att ens lag vinner träningsmatcher? Är du ointresserad för att ditt lag vinner träningsmatcher? Jag menar, utan att du riktigt tar i och försöker?

Jag tvivlar. Ändå detta ”gäspa-käken-ur-led-leken” i den nationella spiltan om hur ointressant resultaten är på försäsongen.

Så här kan man se det: man vet precis vad man får. Försäsongen består i det mesta att spela ihop specialteams, rotera spelare i olika konstellationer och få dem att ta till sig tränarnas spellinjer och filosofi. Träningsmatcherna är lite som att köpa hemliga lådan på en bygdegårdsauktion. Det kan ligga en bunt ovärderliga utländska pjäser, en högintressant tränare och ett par riktigt snygga uppspelsvarianter. Den kan å andra sidan innehålla ett rostigt durkslag, en skev spelidé och en bunt trubbiga karaktärer med legionärssjukan.

Att skåda försäsongsmatchernas resultat och sedan göra en bedömning inför seriespelet är ett lotteri. Man får vanligt leva på hoppet, eller på vaga tredjehandsbeskrivningar från någon som verkligen kan djuploda insatserna och sätta dem i ett större perspektiv. Efter matcherna läser man recensionerna och får reda på hur personalen betett sig och räknar flipp upp och dödskallar ned.

Förlorar man en träningsmatch är det inte så viktigt, ”för det är inte nu vi skall vinna”. Den nya målvakten simmar runt bakom mål eller kastar in puckar i parti och minut. Men ”det är inte nu han skall ta puckarna-det är i serien” . Vinner man däremot de ointressanta matcherna så ser det mycket bra ut och resultatet är viktigt. Laget ser bättre ut än många tror.

Sedan finns det de som anser att resultaten i träningsmatcher är skitsamma. Det speglar i princip ändå inte hur laget spelar i serien när det verkligen gäller om poäng.

Vad gäller då egentligen? Är träningsmatchernas resultat helt ovidkommande när serien startar? Spelar det ingen roll om ett lag vinner tio matcher eller förlorar samtliga? Det är en enkel fråga att besvara. Fast vi vet ju alla att det rätta svaret är fel.

 

© SARG UT