Så här tror jag att SSKs säsong kommer rendera, på ett ungefär.

Säsongens flipp: Pontus Sjögren

Säsongens flopp: Boxplay

Säsongens poäng küng: Videll 17+30

Säsongens publiksnitt: 4 065

Säsongens ”det trodde ni inte, va?: Blaz Gregorc

Säsongens ”jag som vill upp”: Alexander Lagerström

Säsongens forum snackis: Nygårds och bygg om, bygg rätt- filosofin

Har ni tänkt på en sak, när ni suttit på någon match och spanat in de där ”oslagbara”?  De ser fanimej oförstörbara ut. Konstruerade i sektliknande tungomåls internat. Dock: Inget är för evigt. En dag rasar skiten omkull, alla dessa miljoner till trots , lägger sig någonstans och täcks långsamt av härsket högmod och naturkompost. Århundrade läggs till århundrade. Så en dag kommer en jeppe med akademisk examen och en brödpensel och frilägger dem. Högar av dem.

De stackars plågade genierna  HV 71. Skador har de en masse och måste samla ihop gänget. Ja det är synd om dem. Bara dammsuga resten av prospectlistan, så kanske de får fullt lag till premiären. Jag orkar inte se en rad till om HV och de plågade genierna. De är så speciella de där.

Oss andra, då? När får man någonsin höra eller läsa om oss, som inte är de speciella genierna? Som varken har snortur, eller ork att bryta ihop? Som, helt vardagligt, trälar samman den lilla framgång vi har, utan dramatik?

Finns i sjön, förstås.

Jag har hittat något intressant i den aldrig så sinande djungel av uttrycksform som bloggare utgör. Mig inkluderat. Vissa är riktigt bra och underhållande, cyberrymdens barhäng. Sen finns det allt mellan bra och riktigt usla. Den sista kategorin läste jag idag. Alla har givetvis rätt att skriva vad de vill om vem de vill, men vill man vara någorlunda seriös så bör man kanske vara lite påläst. Jag kommer citera ett axplock av ett inlägg som handlar om hur den bloggen tippar Es. Jag tänker inte inte avslöja bloggens namn. Den får tala för sig själv.

Han tippar Brynäs 12:a och SSK 11:a. Helt okej som sagt. Upp till var och en, här kommer lite motiveringar till varför SSK får kvala:

Seikola kommer säkert tillföra mycket i powerplay. Bemström och Hedin tillför rutin men är inte purunga längre. Heed kommer utvecklas den här säsongen och kommer att bli nyttig i båda zoner. När det gäller övriga två finnar där bak så är jag mer tveksam. Floppvarning på dessa. Laget har ingen backsida som sätter skräck i motståndarna vilket kommer att märkas på isen.

↓

• Sarg ut: Bemström, (som kallas Jörgen av bloggaren, lade av redan förra säsongen) Stefan. Jag tror inte att Bemström går in på 6 backar i år. Hedin, 32 år. Gammal är relativt. Gjorde sin näst bästa säsong, den förra. Alltså inte slut. Floppvarning på Kalteva och Seppänen. Visst kan de floppa. Men två spelare som knappt någon har sett spela, är svårt att sia om. Han nämner inte ens Laatikainen eller Blaz Gregorc.

Problemet med Södertäljes trupp är nog inte att man inte kommer att orka, snarare är nog problemet att man inte kommer att kunna undvika dom individuella misstagen i längden. Södertälje får hoppas precis som Brynäs att någon junior kliver fram. Flodqvist kan nog bli nyttig om han får chansen, men i övrigt lämnar Södertäljes forwards mer att önska.

↓

I år har man en ännu sämre offensiv i laget så frågan är hur Popovic ska kunna undvika en kvalserie med det här spelarmaterialet, samtidigt som han måste motivera grabbarna att verkligen prestera när det verkligen gäller, vilket man misslyckades med i kvalserien förra säsongen.

↓

Hans omdöme är inte bättre än informationen han baserar det på.

Man ser fram emot något. Sår små frön av förväntningar. Och så plötsligt landar en oro,  de onda aningarnas moder. Man får en känsla av att det här kan gå alldeles fel. Ungefär som om man satt och dåsade i stolen hos  frisören och han plötsligt säger: ”Du kommer verkligen att passa i Gustav Vasa frilla”. Hur ska jag beskriva känslan? Kanske som en vattenplaning. Man ser framför sig hur diket kommer närmare, man känner hur fysiken tar tag i karossen och snart, tänker man, snart börjar helahelvetet att snurra. Snart kommer allt att gå åt …

Dagar läggs till veckor. Man kan stå i tunnelbanans rulltrappa, vara på väg att somna, steka blodpudding och så börjar ordet mala. ”Hockeyoro”. ”Hockey-oro”. Om och om igen. Jag fattar inte hur ordet kom till.  Antagligen har ingen ens ringt Dr Phil. Nej, ordet kom antagligen till på en höft. Det har ”hockey” i sig. Inte mer med det, men tänk om det där ordet säger något viktigt om mig.

Säg att jag är drabbad av ”virus timor”. Augusti tar slut, september trampar bukstinn iväg och vips är det oktober. Var gör jag av oron då,  lämna in den på Myrorna? Man kan ju inte gärna släpa runt på den när kung Bore står för dörren. Byta om till vinterångest?  Ge den en halvtimmes what not to wear på BBC?

Sportklubben har värvat många intressanta pjäser inför säsongen. Det känns som det är bra med drag i och runt organisationen igen. Jag är mer positiv denna säsong än brukligt, men jag är ingen som springer iväg och gapar om slutspel för det. Historien har lärt mig. För, värva bra gjorde ju SSK även 08/09. Tippades av många experter till en mittenplacering dessutom. Så jag är luttrad. Och har ett uns oro i blodomloppet så vad talar för bättre denna gång?

Ingenting, och kanske  just därför.

Det är ju möjligt att alltihop är en konspiration. Sådant händer. Modo verkar dömda till skuggsidan på livstid. Kanske behöver GW:s cold case -grupp ta sig an fallet Modo, och se till att det tar hus i helvete. Det är fullt möjligt. Frågan är om man blir förvånad att det går åt helvete år efter år. Det finns ju en del som inte blir det. De går runt, hela sina liv, och bara förväntar sig slutspel och guldpeng . Sådana människor vet, innerst inne i sin allra själsliga grubblerier, att de är av den sorten som det går åt helvete för. Frågan är bara när och hur. Trogna sin pessimism, säger de att ”snart”

De har en stark övertygelse de där Övikarna. En å annan besvikelse förstås, men aldrig den där örfilen som får dem att bita i sargkanten. För de vet, lika säkert som att solen går upp imorgon, att det alltid ordnar sig. Visst, det händer grejer. Operationer, sjukdomar, operationer, operationer.  Men det ordnar sig. För de är Modo. De är alltid bäst, vad än tabellen säger.

Just när Kvalserien höjer sin lie för en sista, svepande rörelse hörs alltid kavalleriet trumpeta på andra sidan rödlinjen. Denna säsong kanske Kvalseriespöket får svepa klart och det skulle inte förvåna mig att dessa människor då själva förvånas över att lien gör sitt jobb och trumpetstötarna uteblir.

Foppa Peter är ingen sorglös kille, men inte heller någon som ständigt oroar sig för morgondagen. Han har lite pengar undanstoppade, strosar genom livet, men så, plötsligt, är pengarna borta. Golfbanan slukar allt mer. Han är ständigt hungrig, sover utomhus, fryser in i märgen. (Om han inte opererat bort all märg). Han måste spela, han skyller på kärleken till sporten, kamraterna, mamma och pappa. Ja gud vet vad.

Sånt här brukar jag fundera på i stiltjen. Ett tag. Sedan tröttnar jag. Men Modo då?

Det ordnar sig alltid.

Nästa Sundsvall Norra

Tidigare besökta:

Skellefteå → Luleå → Färjestad → Frölunda → Jönköping → Linköping

Den allsvenska fotbollen är en kass företeelse och är för mig bara en gäspning bort. Hybrisen från början av 2000-talet är lika iskall som en saltgruva i Långtbortistan. Taffliga spelare, usel teknik även med bra planer. Varför vill man ens bry sig om en serie som är i klass med Maltas inhemska liga. Sorry Malta. Varför vill  någon se skiten? Passionen,  skriker vissa. Jag tror att det handlar om att de har inget annat att göra än att slentrianmässigt gå på fotboll.

Personligen har jag alltid känt en liten irritation när jag sett en fotbollsmatch. Varje gång avbryts den intressanta promenaden under läktaren av två tråkiga akter.

Slentrian blir det aldrig på AIKs matcher. De lite mer mentalt instabila kastar saker från läktaren. As ballt liksom. Vi är AIK, vi är Solna vi är så coola. Klubben som förra veckan sade att det skulle tas tag i detta med hårda nypor. Haha..har vi hört den förr? Att sätta på sig de mest ledsna hundögon och vandra runt i morgonsoffor och prata om förändring, funkar ju bevisligen inte.

Ähh..AIK-fotboll, de lär vilken dag som helst krascha som en Nordkoreansk hårddisk. Vart går då de mentally disadvantage? Antagligen inomhus från mitten av september. Oddset på det är sannolika 90 öre tillbaka på spelad krona.

Säsongens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte. Idag fungerade det. 3-0 är bättre än 0-3, hur man än vänder på det. Träningsmatch eller inte. Enligt en kompis, ok har inte några så nån jag känner till då, var och såg matchen. Han tyckte att SSK hade bättre fart på benen jämfört med de senaste matcherna. Åt rätt håll då m a o. Nu skall man ha i tankarna att Luleå lirade igår och var kanske lite sega.  Sport har ju Luleå hemma i premiären och då lär det bli mer närkontakt. Det var visst snällt idag, snudd på allmänhetens åkning.

Ishuset, Tumba.

För bloggens redaktör en fin minnesbank att öppna. Hockeymässigt har jag inte satt några historiska referenser här inne men..f-an, jag har spelat FINAL i Hockey-Bockey korpen (rinkbandy, eller va f-n det nu heter). Dessutom TV -sänd  i lokalkanalen. Tunga grejer det där. Ännu tyngre blir min insats när vi var ett gäng som såg matchen på TVn efteråt. Bilden och sändningen var knappast HD på den tiden så jag utbrister i min soffanalys:

-Vem i helvete är han i röd hjälm som missar varje markering?

Polarn´Per säger lakoniskt: -De´e du Kenta! Ridå.

Nåväl, anekdoter i all är men idag eftermiddag så spelar anrika Sport mot Luleå i just ishuset. Missar tyvärr matchen live på grund av lillpöjkens kalas. Hoppas givetvis att Luleå är proppmätta efter den stabila vinsten i går och att Sportklubben börjar sätta sina chanser. Skulle det gå som i de tre senaste så finns random orsaker att ta till:

• Matchen började för tidigt på dagen. Det har aldrig passat SSK

• Isen var för trög, den passar Luleås långsamma spel bättre

• Luleås spelare kommer lättare till skott eftersom de är högerskyttar från andra hållet

• SSKs spelarna åt dåliga ostron till lunch

Vinner Sportklubben så raderas ovanstående förklaringar automatiskt.

Jag har noterat att många siter/bloggar har gjort listor med vad de tycker de om olika lagen i Es. Det är med en gnutta nyfikenhet jag läser dessa. Så att man vet hur läget ligger hos mina ”vänner”. Så jag är inte en sämre bloggare än att även jag gör en sådan lista. Håll till godo:

AIK
Kan jag inte påstå att jag hyser några större sympatier för. Dumdrygt historiskt sett. Man märker direkt när någon är AIKare. Självkritiken är oftast satt på undantag, och den klassiska AIK-frasen lyder: ”-F-n, domarn´gjorde så att vi torska”. En AIKare är alltid verkställande dirre i undanflykter.

Brynäs
Lika roliga att se som att se upp till. Ja på 70-talet alltså. Numera vet jag inte och känner ingen större ryckning i baguetten.

Djurgården
För mig alltid förknippat med ett Östermalmskt von oben-punderi. Kan fortfarande gå ner i spagat när jag tänker ett kvarts sekel tillbaka. Sedan Håkan Södergren och Tommy Mört fulade sig igenom säsongerna med att medvetet skada motspelare så..kick their asses

Frölunda Västra
Får knappt tics i ögonlocken. Satsar och drygar sig men når inte riktigt fram. Sånt älskar en sann svensk. Det kalls för nåt, minns ej vad.

Färjestad
Gäääsp. Kan inte bry mig mindre. Självgodhetens gistna buk spricker när som helst. En frågeställning man fått genom åren; varför finns det så många rödluvor i stan?

HV 71
En av de föreningar jag inte kan bry mig mindre om faktiskt. Elitseriens imperiefrossare ses oslagbara. Hrmpf..inga imperier är för evigt!

Linköping
Aka Slaka. Av många SSKare hatade och det är ömsesidigt. Jag har aldrig fattat det men så är jag ingen hardcore suppe heller. Stöddiga supportrar och fula tröjor.

Luleå
För långt norrut för att hysa agg eller kärlek till. Historiskt sett ett tungt och stereotypt spelande lag. På senare år mer offensivt och spelande.

Modo
Högmodets och enögdhetens uppdämda bottenträsk. Har alltid fnyst föraktfullt mot dem för deras cyklop-orienterade-publik.

Skellefteå
Borde efter alla tuffa bataljer i Kvalserien hysa största agg mot dem. NOPE, är för mig en förebild hur man förädlar talanger till att bli vad de idag är. Skridskostarka med full fart. Kul att se, undantaget fem ggr per år.

Timrå
Ett satans trummande på läktaren bara. Och supportrar som inte tagit bort skygglapparna än

Så på ett ungefär.

Mors.

”X får kvala!”

Tre små ord som garanterat får folk att lämna blocken. Du kommer att få höra eller läsa  en förbittrad motoffensiv. Sedan kommer hela svadan om att här har det minsann inte kvalats på århundraden eller sluta kasta pil i kuvösen, tack för det. Mer än så: det har värvats spets och rutin och ny spelfilosofi och tränats mer än någonsin och … Ja, det den förfördelade vill göra klart är att det FAKTISKT har försiggått flitigt lagbyggande sedan Valborg, så det så! Då har du vunnit, för så där håller bara folk på när de vet att de har hamnat i ett hopplöst underläge. Och de har rätt. För religioner må ha snickrat på budord, filosofer må ha tuggat skäggen toviga i försök att skilja de starka från de svagare. Men när allt kommer omkring är det bara en sak som räknas: man får inte ligga med blottat strupe!

När folk ska skryta med sitt lags karaktärsdanande värvningar dröjer det aldrig mer än ett par skiljetecken förrän man får veta att de lätt är en av Elitseriens stora utropstecken. Innerst inne så sitter de med  sorgsna huvudskakningar. Det kall­as att ”vända på värvningen” och anses som ett förstadium till medicinering. Men bland sitt eget ”folk”  blir de  föremål för bävande beundran. Vilken klippa!

Solnas AIK och Luleås Luleå får kvala.

Varför just dessa två? Jo, det bara blir så.

Jaja. Jag hör redan rasslet av era tangentbord. De underarmslånga kommentarerna med ”bevis” för att min snara undergång är på väg. Skicka på, ni. Men låt mig först säga detta:

Allt handlar om att blanda kortleken på nytt!